Jag ska lägga in lite bilder också. Kort, foton, mobilbilder. För att pigga upp lite. För att göra lite mer hemtrevligt. För att det ska kännas lite mysigare att komma in här på sidan. Både för mig och för den som hittar hit, om det nu skulle vara någon.

Hej blogg. Hej ingen som läser.

Jag funderar ibland på att börja skriva igen. Men. Det förblir ofta en tanke. Stannar i huvudet. Som jag skrivit ungefär tusens triljoner gånger innan så har min hjärna bestämt sig för att sätta stopp för orden innan de når tangenterna och kommer ut som en text på skärmen. Så. Jag får väl se hur det blir med den funderingen denna gång. Om jag börjar skriva lite då och då igen. Eller. Om nästa inlägg kommer om sisådär en månad ungefär, med ett liknande innehåll som detta.

Hur som helst. Färdigskrivet om det.

Idag är det mösspåtagning. Jag har ingen aning om vad det innebär. Bara att det har någonting med studenten att göra och att vi ska ha mössorna med till skolan. Och att vi ska sätta på oss dom såklart, det hörs ju på ordet - mösspåtagning. (;

Ikväll bär det av till kusinerna som den släktliga traditionen säger (konstig formulering där, men jag tror man förstår innebörden). Vi ska se på majbrasa, fika och umgås ungefär. Imorgon är det kalas och efter det hem och fira första maj tillsammans med E och hur den dagen utformar sig återstår att se.

Nu måste jag nog sluta skriva. Har en del att fixa innan bussen ska ta mig till skolan. Men. jag ska nog faktiskt börja skriva lite oftare. Jag tycker ju om det. Och. Jag har ganska mycket i huvudet som jag vill sätta ord på. Så. Jag hoppas att det där stoppet försvinner och att jag ska kunna skriva så som jag vill igen. Haha, nu lät det ungefär som världens problem, men jag menar.. Ja, vad menar jag? Att jag ska börja skriva lite då och då igen, att jag vill att jag ska göra det.

Något sådant. Punkt. Kram.

Igår såg jag något. Som jag aldrig sett förut. Men. Som är något av det mest naturliga som finns. Ändå kändes det så onaturligt. Och det mest naturliga kändes istället att det skulle vara om det mest onaturliga inträffade.

Ord en massa ord som bara jag förstår.

Lite obehagligt.
Väldigt blekt, väldigt stilla.
Och så.. svårt att ta in där och då.

hallå där.

det var inte igår. och inte i förrgår eller i förrförrgår eller ens några veckor sen innan det. längesen och ännu längresen var det jag skrev.

jag har liksom kommit av mig. har inte känt riktigt för att skriva. så, just därför har jag inte gjort det. inte här i alla fall och det är bara så det får vara.

hejdå och vi hörs när vi hörs.
kram
♥