Idag när jag var påväg hem från skolan fick jag syn på något som jag i vanliga fall inte brukar se när jag är påväg hem från skolan. Nämligen, denna..



Mamma trodde att det var en överkörd fågel när jag visade henne bilden. Det var fel, helt fel. Den är inte överkörd. Och det är inte en fågel.

Det är något helt annat. Nämligen, en livs levande kamel!

Lite smått konstigt. Att se en sådan. Här i Haninge. På en gräsplätt. Brevid busshållplatsen.
Den tillhörde tydligen en cirkus som ska hålla till där. Så. Inte så konstigt, egentligen. Men lite.

Vi låser in oss i rutor, vi inte vågar gå ut ifrån.
Då kommer rädslan och tar oss, då kommer rädslan.

- A. Grega

Och nu när jag skrivit av mig om lite som ingen förstår, tänkte jag fortsätta med lite mer konkret.

Igår var jag på arbetsintervju.
Igår frågade jag om jobb i centrum för sommaren.
Igår fick jag ett sms att jag är uppskriven som vikarie, om det skulle behövas.

Det första på ett ålderdomshem.
Det andra på ett bibliotek, några affärer och ett par cafeér.
Det tredje på min gamla praktikplats inom social-psykiatri som jag var på i höstas.

Jag hoppas på att jag får något, jag gör verkligen det. Känner att det.. skulle vara bra, bara.

jaha.

då var det som det var. då är det som det är. hur det nu är.
jag vet faktiskt inte. inte nu.

ena stunden - vill så mycket. känns så lätt.
andra stunden - ungefär tvärtom.

jag funderar. vad vill jag?
och vad ska jag göra?
och hur?

vad är det som betyder? mest?
vad väger tyngst?

och är det inte möjligt, med plats för allt?

jag funderar.
fram och tillbaka.
och fortsätter med det.
ett tag framöver och lite till.

Jag ska lägga in lite bilder också. Kort, foton, mobilbilder. För att pigga upp lite. För att göra lite mer hemtrevligt. För att det ska kännas lite mysigare att komma in här på sidan. Både för mig och för den som hittar hit, om det nu skulle vara någon.

Hej blogg. Hej ingen som läser.

Jag funderar ibland på att börja skriva igen. Men. Det förblir ofta en tanke. Stannar i huvudet. Som jag skrivit ungefär tusens triljoner gånger innan så har min hjärna bestämt sig för att sätta stopp för orden innan de når tangenterna och kommer ut som en text på skärmen. Så. Jag får väl se hur det blir med den funderingen denna gång. Om jag börjar skriva lite då och då igen. Eller. Om nästa inlägg kommer om sisådär en månad ungefär, med ett liknande innehåll som detta.

Hur som helst. Färdigskrivet om det.

Idag är det mösspåtagning. Jag har ingen aning om vad det innebär. Bara att det har någonting med studenten att göra och att vi ska ha mössorna med till skolan. Och att vi ska sätta på oss dom såklart, det hörs ju på ordet - mösspåtagning. (;

Ikväll bär det av till kusinerna som den släktliga traditionen säger (konstig formulering där, men jag tror man förstår innebörden). Vi ska se på majbrasa, fika och umgås ungefär. Imorgon är det kalas och efter det hem och fira första maj tillsammans med E och hur den dagen utformar sig återstår att se.

Nu måste jag nog sluta skriva. Har en del att fixa innan bussen ska ta mig till skolan. Men. jag ska nog faktiskt börja skriva lite oftare. Jag tycker ju om det. Och. Jag har ganska mycket i huvudet som jag vill sätta ord på. Så. Jag hoppas att det där stoppet försvinner och att jag ska kunna skriva så som jag vill igen. Haha, nu lät det ungefär som världens problem, men jag menar.. Ja, vad menar jag? Att jag ska börja skriva lite då och då igen, att jag vill att jag ska göra det.

Något sådant. Punkt. Kram.

Igår såg jag något. Som jag aldrig sett förut. Men. Som är något av det mest naturliga som finns. Ändå kändes det så onaturligt. Och det mest naturliga kändes istället att det skulle vara om det mest onaturliga inträffade.

Ord en massa ord som bara jag förstår.

Lite obehagligt.
Väldigt blekt, väldigt stilla.
Och så.. svårt att ta in där och då.

hallå där.

det var inte igår. och inte i förrgår eller i förrförrgår eller ens några veckor sen innan det. längesen och ännu längresen var det jag skrev.

jag har liksom kommit av mig. har inte känt riktigt för att skriva. så, just därför har jag inte gjort det. inte här i alla fall och det är bara så det får vara.

hejdå och vi hörs när vi hörs.
kram
♥

Ibland. I vissa stunder.

Lämna dig själv. Se utifrån. Få perspektiv.
När det är svart. När det är kaos. När du kört fast.

Totalt, igen, ännu en gång.

Inte nu, men när.
Då.

Ännu en helg, ännu en vecka har passerat.

I fredags var jag och Helena hos Kelly och tittade på en brutal skräckfilm, pratade och hade trevligt. På lördagen åkte jag med mamma och pappa till lite olika varuhus och köpcenter. Kvällen blev inte alls som planerad med den blev bra sen ändå. Tanken var att jag skulle ut med klassen. Men eftersom jag fick reda på att stället tog över hundra kronor i inträde, och jag inte har speciellt gott om pengar just nu.. så blev det inte så. Åkte in till staden, mötte upp E och hans vän och det blev en kväll på kafé 44 istället. Och så till söndagen igår som innehöll bokrea, en promenad och en hel del tv-tittandes.

Kom hem för en stund sedan och nu ska jag hoppa in i duschen.

♥

Sitter i skolan nu som det känns som att jag gör så ofta. Har sjukvårdslektion och ska bestämma en en infektions-sjukdom som man ska göra en broshyr av. Jag valde borrelia. Kan nog bli lite intressant, åtminstone försöker jag intala mig det så att det ska bli lite roligare. Och så får man klippa och klistra och det ska helst inte vara mycket text. Sådana arbeteten gillar jag, så det kan nog bli ganska kul på riktigt faktiskt.

Dagen har innehållit en kort sjukvårdslektion och därefter pendeln in till staden för att möta upp B. Åt lunch på taco bar och begav oss sedan till Nationalmuseum där vi såg på tecknings-utställningen där Stina Wirséns bilder blandas med gamla teckningar. Det var kul att se och Stina är duktig. Gillar hennes tokiga brokiga och hennes stil.

Kollade en lång stund i butiken och när klockan nästan var fem begav jag mig till Moderna som skönt nog ligger precis intill. Målarkurs. Såg tillsammans på den nya utställningen med Lee Lozano. Tavlorna var en väldig blandning av allt mellan färgglatt, munnar, reklamaktigt, snoppar, borrar och skruvar, abstrakt, anteckningar och en massa vackra färger. Hon hade tydligen bott tillsammans med en man, lämnat honom och allt och flyttat till New York där hon flyttade in i en lägenhet och bara målade och målade och målade. Ibland var hon hög, ibland spred hon sina ideér till andra konstnärer för att se hur det utvecklades, ibland gjorde hon listor om människor i sin omgivning. Hon slutade sedan att vara konstnär som en protest ungefär och när hon begravdes ville hon ha en anonym gravsten utan namn. Ja, det var lite av historien om Lee Lozano. Tyckte den var ganska så intressant. I alla fall, efter att vi kollat på utställningen gick vi ner och målade en stund i verkstaden.

Då har jag lyckats med att rabbla upp vad jag gjort denna tisdag i världens tråkigaste text. Jag vet men så blev det nu.

Kram och godnatt

Hejsan.

Här och nu startar jag upp en ny blogg. Inte som en nystart, sådana har jag lärt mig inte existerar. Det finns fortsättningar, det finns en igår och en idag och en imorgon. Det finns förr och nu och senare. Det går inte att börja om, det går bara att fortsätta. Välja nya och andra spår och vägar. Det är bara så det är och så det ska vara.

En ny blogg med en ny bloggadress. Men inte ett försök att starta något nytt. Bara en fortsättning som tar vid där jag slutade i den förra.

Hejdå och kram på det. Ska gå nu, men kommer säkert att skriva ihop något snart igen.